”Det råder en brist på
empati i dansk politik”

I Danmark är högerpopulismen blocköverskridande

KÖPENHAMN. – Dansk Folkeparti är helt klart ett rasistiskt parti, de har bara normaliserats, säger Sherin Khankan.
Som Skandinaviens första kvinnliga imam är hon en av Danmarks mest kända muslimer. Sedan februari i år driver hon Mariammoskén i centrala Köpenhamn. Varje vecka hålls en särskild fredagsbön där bara kvinnliga muslimer är välkomna.
I början av 2000-talet var hon engagerad i det socialliberala partiet Radikale Venstre.
Sedan dess har personer från både extremhögern och den politiska mitten utmålat henne som radikal islamist. Nu har hon tröttnat och ska försöka anmäla personerna för ärekränkning.
– De sprider rena lögner om mig och försöker ödelägga mitt rykte, säger hon med en vitaminbrustablett i vattenglaset framför sig.

Vi hade bokat träff med Sherin Khankan i Mariammoskén men hon har dragit på sig en lunginflammation, så vi får åka hem till henne i stället.
– Det är väl kroppens sätt att säga att jag borde lugna ned mig, säger hon.
Men i det vita stenhuset i det idylliska samhället Dragör nära Öresundsbron råder ingen sjukstuga. Där håller Sherin Khankan och fyra andra kvinnor på och arbetar med den ideella föreningen Exitcirkeln som anordnar samtalsgrupper för människor som utsatts för psykiskt våld.

I sitt yrke som imam arbetar Sherin Khankan mycket med att motverka islamofobin som hon menar är utbredd i det danska samhället. Mariammoskén bedriver feministiska kurser och vill vara inkluderande. Hon säger att hon är trött på den politiska debatten om muslimer och islam.
– Det förvärrades i Danmark efter elfte september 2001. Sedan dess har debatten om muslimer handlat om fruktan och känslor. Det påverkar självklart muslimer i Danmark när de utmålas som potentiella terrorister.
Hon får medhåll av Line Monsour, som också är aktiv i Exitcirkeln och till vardags arbetar på Imam Ali-moskén i Köpenhamn.
– Vi har Dansk Folkeparti att ”tacka” för att man kan säga vad man vill om muslimer, säger hon ironiskt.
– De har flyttat gränserna något enormt. De talar generaliserande om muslimer och det är alltid negativa saker de säger, säger hon.

Samhällsklimatet i efterdyningarna av terrorattackerna mot USA bidrog till att Dansk Folkeparti, som bildades 1995, fick luft under vingarna. Från att ha varit ett utstött främlingsfientligt parti växte de till att bli landets tredje största parti – och 2001 blev de stödparti till den dåvarande borgerliga regeringen.
Dansk Folkeparti är Sverigedemokraternas nordiska förebild. Jimmie Åkesson och hans partikamrater har kopierat såväl slogans som mycket av politiken från det danska systerpartiet. Målet är att upprepa den danska framgångsresan.
När Dansk Folkeparti kom in i den danska riksdagen, Folketinget, i slutet på 1990-talet sa den dåvarande danske statsministern Poul Nyrup Rasmussen från talarstolen:
– Rumsrena blir ni aldrig!
I stället blev Dansk Folkeparti den stora maktfaktorn i dansk politik.
De senaste 15 åren har de fått nästan all dansk politik att handla om integration och invandrare, särskilt muslimer.
Partiet bildades som en utbrytning ur det ultraliberala Fremskridtspartiet. Från att ha varit ett danskt Ny Demokrati fullt med dårfinkar som ville minska statens inflytande och sänka skatter kom Dansk Folkeparti att fokusera på framförallt en sak: kraftigt reglerad invandring.
I EU-valet 2014 skrällde Dansk Folkeparti och blev största parti. I riksdagsvalet förra sommaren blev det valets stora vinnare med 21 procent av väljarstödet. Bara Socialdemokraterna var större.
Men för övriga vänsterpartier gick det sämre. Därför kunde högern bilda regering. Dansk Folkeparti valde även denna gång att stå utanför. Tillsammans med Liberal Alliance och De Konservative är de stödparti till det konservativliberala partiet Venstres minoritetsregering .
– Det värsta som skulle kunna hända för Dansk Folkeparti är att hamna i regering och tvingas ta ansvar. Sitter man i regeringen blir man en del av systemet, då måste man försvara det, säger Noa Reddington.

Han var tidigare personlig rådgivare till Helle Thorning-Schmidt som var socialdemokratisk statsminister 2011-2015. I dag är han politisk krönikör i den liberala dagstidningen Politiken. Noa Reddington har tagit cykeln till restaurangen i Nörrebro där vi träffas. Menyn är fransk och i högtalarna spelas Miles Davies blåtonade trumpet. När danskan leder till missförstånd går Noa Reddington otvunget över till engelska.
Han menar att anledningen till att Dansk Folkeparti har blivit så pass stort är att det är toppstyrt och resultatinriktat. De har sparkat ut många medlemmar som inte anpassat sig efter partilinjen.
– De är en liten grupp på cirka tio personer som har styrt partiet de senaste 10-15 åren. De är extremt tuffa och kalkylerande.
– Dansk Folkeparti talar mycket om att landet ska hålla samman. De är lika Donald Trump genom att vara väldigt rakt på sak, och de har varit väldigt skickliga på att sätta agendan, säger Noa Reddington.

När den nya regeringen tillträdde förra året blev deras första åtgärd att med stöd av Dansk Folkeparti minska försörjningsstödet till flyktingar.
Under förra årets flyktingkris sökte 21 000 flyktingar asyl i Danmark, jämfört med 163 000 i Sverige. Den danska regeringen införde en rad lagar som gjort det besvärligare för asylsökande.
Mest uppmärksamhet fick den så kallade danska ”smyckeslagen”. Den innebär att danska polisen får rätt att söka igenom de asylsökandes väskor och beslagta pengar och värdesaker när värdet överskrider 10 000 danska kronor. Tillgångarna ska i sådana fall gå till betalning för uppehället på asylboenden.
– Om de så säger att vi ska dra ut guldplomberna på flyktingar så gör jag det, sa polisen Michael Hansen till Dagens Nyheter i januari.
Smyckeslagen blev omskriven i internationell press och jämfördes med hur nazisterna konfiskerade judarnas ägodelar under andra världskriget.

I Nörrebro ligger sedan två år tillbaka Imam Ali-moskén som är vackert utsmyckad med turkos mosaik och byggd efter irakisk förlaga. På baksidan driver 22-årige Hussein Alhillo en bilverkstad. Han kom till Danmark 2001 som flykting från Irak då han var sju år, är muslim och besöker moskén på helgerna. Han bjuder oss på hett te med mycket socker i den iskalla verkstaden.
– För mig är det fint här i Danmark, jag har inte stött på någon direkt rasism. Jag arbetar och har det gott.
Tycker du att Danmark ska ha ett generöst flyktingmottagande?
– De som vill arbeta och gå i skolan kan få komma hit, men de som kommer hit bara för att leva på bidrag kan man säga nej till.
Tror du att det finns flyktingar som gör så?
– Ja, de finns, säger han.

I den danska debatten utmålas ofta Sverige som ett skräckexempel. Där stämplas alla som är kritiska till invandring som rasister och problemen med integration och flyktingmottagande tystas ned, är uppfattningen.
Även Noa Reddington, som arbetat för den socialdemokratiska regeringen, tycker att de svenska politikerna verkar ha svårt att prata om immigration.
– Det var samma sak i Danmark när Dansk Folkeparti gjorde entré på den politiska scenen, men i dag är vi förbi det.
Tycker du att Dansk Folkeparti är ett rasistiskt parti?
– Flera medlemmar i Dansk Folkeparti har dömts för rasistiska uttalanden i domstol och det är ingen hemlighet att det är starkt emot flyktingar. Men det är så svenskt att kalla dem för ett rasistiskt parti. I stället för att prata om de stora utmaningar ni står inför med immigrationen stigmatiserar ni dem som talar om problemen.

Inför riksdagsvalet i Danmark förra sommaren uppmärksammades Socialdemokraternas valaffischer även i Sverige. Budskap som “Stramare asylregler och hårdare krav på invandrare” var en klar högergir, menade kritikerna. ”I Danmark var borgerligheten först med att anamma Dansk Folkepartis språkbruk, nu tycks socialdemokratin vara nästa offer”, skrev ledarskribenten Daniel Matthisen i nättidningen Dagens Arena.

Imamen Sherin Khankan tycker det är uppenbart att flera av de andra politiska partierna har anpassat sig efter Dansk Folkeparti.
– När partier får makt sker en normaliseringsprocess. Flera partier försöker kopiera Dansk Folkepartis retorik och gå i deras fotspår eftersom de ser att det ger resultat.

Noa Reddington säger att de danska Socialdemokraterna hade en stark intern debatt för tio år sedan om flyktingpolitiken, men i dag är partiet enigt om att den ska vara stram.
– Vi tror inte det är görbart med hundra tusen invandrare per år. Det kommer att påverka välfärdssystemet och drabba de svagaste i samhället mest.

Tittar man bakåt kan man se att Sverige gått i Danmarks politiska fotspår. I dag har vi den debatt som pågick på andra sidan sundet i början av 2000-talet kring om ett högerextremt parti skulle kunna ingå i eller utgöra stödparti till en borgerlig regering. Med växande opinionssiffror i ryggen har Sverigedemokraternas självförtroende stärkts. På partiets kommun- och landstingsdagar i slutet av oktober ställde Jimmie Åkesson krav på svar från Anna Kinberg-Batra om ett samarbete efter valet 2018.
– Jag tror att Reinfeldts skugga kommer att lämna Moderaterna. De kan bara titta på siffrorna att de tillsammans med Sverigedemokraterna kan få ihop kanske 50-60 procent av väljarrösterna, säger Noa Reddington.
Vad bör svenska Socialdemokraterna göra för att hantera SD:s framgångar?
– De ska sluta demonisera Sverigedemokraterna. Man kommer inte att skrämma iväg väljare med det. Och jag tycker att man ska sluta ursäkta en skärpt flyktingpolitik. Sverige har gjort ett bra jobb, men kan inte ta emot alla flyktingar, säger han.

Bland kvinnorna som jobbar i Exitcirkeln för att hjälpa andra kvinnor som utsatts för psykiskt våld är synen på hur man ska hantera den hårdare flyktingpolitiken annorlunda.
– Jag tror mycket att det handlar om en brist på kunskap om flyktingar och deras erfarenheter. Det råder en brist på empati i dansk politik. Flyktingar är en stor resurs för Danmark, men det talas det sällan om, säger Sherin Khankan.
Line Mansour är trött på vad hon upplever som smutskastning av framför allt muslimer.
– Det är oerhört slitsamt för alla muslimer som jobbar hårt och kommer hem och lägger sina barn och sedan ser på nyheterna att muslimer framställs som terrorister, säger hon.
Problemet är att inget av de stora partierna vill göra något åt debatten. De som inte håller med har kastat in handduken i rädsla för att mer anständighet bara leder till färre röster.
Bristen på empati är sedan många år norm i politiken.

Ledarskribent